Jag kan knappt röra mig, smärtan i min mage är helt crazy. De här med att vara kvinna är inte alltid det roligaste som finns, men vad kan man göra? Jag har hört/läst att man ska erkänna sig själv som kvinna och tycka att man som kvinna är bra o sluta tycka att det skulle vara bättre att vara man när den här smärtan börjar krypa fram, då ska man tydligen slippa den värsta smärtan. Haha är det ända jag kommer på när jag hör det där. Jag försöker intala mig själv att de funkar varje gång för att senare inse att det absolut inte hjälper.. Nog pratat om de där. Med det ville jag mest påpeka att det är förjävla synd om mig och jag ligger här och tycker förjävla synd om mig själv! Mest tycker jag nog att det är synd att jag tycker synd om mig för att imorgon åker vi till Dublin och det kommer bli fantastiskt!
Vill också bara medela att jag snart blir 100 procentare eller som man också kan säga heltidare. Det är vad jag har gått o hällt tummarna för. Så nu blir det annorlunda här hemma och jag kommer vara trött 80 procent av tiden de första 3 månaderna.
Nu ska jag sova bort smärtan hade jag tänkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar