A Ordinary day.

Jag stickar ibland när jag är stressad.

Dagen kunde ha börjat bättre och jag kunde ha känt mig lyckligare men den slutade faktiskt helt okej, men med kaos i min hjärna. Jag pluggar till ett slutprov som jag ska ha imorgon. Egentligen borde jag inte plugga mer, eller så borde jag det? Men i alla fall, det är just nu bara kaos där uppe i huvudet och jag blir bara mer förvirrad. För egentligen borde jag kunna det. Jag har ju suttit med på varje föreläsning i 4 veckor. Fast det kanske bara gick in o ut, vad vet jag. Det upptäcker jag imorgon.

Jag ska snart gå och lägga mig för inatt somnade jag vid 5 och vakna strax efter 6 igen. Somna lite till, tills mitt alarm gick av klockan 07:40. Så där lagom pigg och glad var man då. Då var det bara att gå upp, göra sig fin och gå till bussen som bestämde sig för att inte komma. Fick springa med andan i halsen till jobbet, komma flåsandes in på föreläsning och försöka se lagom oberörd ut. Sen var det att stressa vidare hem för att få en lugn stund framför TVn där One Tree Hill fanns. Efter denna lugna stund var det att packa väskan med träningskläder och bege mig till nästa jobb som idag bestod av att åka och träna på Sportlife vilket var ganska nice. Mina lungor pallade med en del, vilket känns skönt. Så snart hade jag tänkt att jag ska börja springa lite smått för att få upp konditionen och även kanske bli lite smått mer hälsosam, jag har ju hört att det ska vara bra.
Efter det har det mest varit kaos i huvudet av allt pluggande. Och nu sitter sambon och förhör mig en sista gång innan jag kommer slockna i sängen. Men jag tror jag kommer klara det väldigt bra. Jag känner mig ändå ganska säker.

Tjoppie.